Dyslextiskt Kebabstuk

Sten´s noveller

Vi

Pang. Bösskolven slog hårt mot nyckelbenen, anläggningen hade inte varit perfekt men himmelen fylldes av ripfjädrar så skottet hade tagit. Jag vaknade upp. Hunden gnydde och liggunderlaget var obekvämt. Genom tältduken sipprade gryningsljuset in och blåsan värkte. Det var dags att gå upp, med drömmen om skottet i mitt huvud vacklade jag ut ur tältet. Vi hade vandrat hand i hand efter en krockig stig. Vi hade livet framför oss. Vi var fyrtitalister och alla gryningar hade en underbar soluppgång. Vi var födda i ett land som var oförstört av kriget.

Författare: 
Sten Sandvall

Pekpinnevalsen

Mannen föste fram grabben framför sig. Med ett fast grepp med högerhanden om nacken , alldeles under örat och vänsterhanden vilade i ett läge beredde att slå till. Vilt skrikande på något utländskt språk. Killen var troligtvist han son för annars skulle han inte kunna bete sig som han gjorde. Sonen var undergiven men samtidigt utstrålade hans ögon ett kontrollerat trots. ”En dag är det min tur. Och är det inte du som får känna av min makt så är det någon annan.” Jag väjde undan från far och son.

Författare: 
Sten Sandvall

Henrik Lilja

Henrik Lilja fyrtiosju år gammal, hade avvikit från tjänsten med ett stycke piketbuss. Själsligen befann han sig i kris och fysiskt på en bänk under ett plantanträd. Regndiset skapade en kuslig känsla över parken. Gatulamporna orkade bara lysa upp några meter runt sig själva. De höga plantanträden skapade ett valv så inget stjärn eller månljus kunde ta sig igenom. Kanske var det därför han fick sitta ostörd. Ingen vågade sig in parken. Ingen vågade sig i närheten av en rödhårig bjässe i polisuniform. Ingen överlevare skulle tilltala en enskild polisman.

Författare: 
Sten Sandvall

Det svarta guldet

Eldkvasten sprutade fritt när jag skar av bulten, för en gångs skulle så hoppade inget av sprutet på mig. Jag var firmaneger och låg under ugnen i bandungsverket i Vitåfors. Vitåfors är LKAB,s ovanjords anläggning i Malmberget. Det är här järnmalmen förädlas till små kulor som sedan rullar iväg till Kina och övriga världen. Hur man kan få lönsamhet på det hela, när grävskopor skrapar fram renare malm i Brasilien och Kina, är imponerande och skickligt. Nu var det driftstopp och alla som kunde hålla i en skärbrännare och svets på Nordkalotten var kallade.

Författare: 
Sten Sandvall

Chansen

Vi befinner oss på ett tunnelbanetåg under den värsta rusningstiden i Stockholm. Han står och håller sig fast i en stolpe i utrymmet mellan dörrarna. Han är iklädd en SL uniform och är busschafför, är nu på väg hem efter en relativ tuff dag. Vid nästa hållplats som är Slussen kommer flera personer att lämna vagnen. Hans far hade varit med och dragit avloppet när denna station byggdes. Det kommer att finns lediga sittplatser men han kommer att hålla sig till sin stolpe. Bland alla människor som trycker sig in i vagnen kommer hon.Hon hamnar tvärs emot honom och håller sig fast i ett handtag.

Författare: 
Sten Sandvall

Derbyvinnare

Stoet var päronformat. Det var snart dags för fölning. Hon var mörkbrun med svartman och lite vit i huvudet. Hon var min ”first lady”. Hon bar på hoppet och drömmarna om den nye storvinnaren på kapplöpningsbanan. Själv var jag farmorfar. Lät handen vandra upp efter hennes hals, stannade mellan öronen. Hon vände sitt vackra huvud och tittade mot jackfickan. Ena ögonbrynet hade ett veck som gav ett intryck av undran. Mulen puffade på fickan. Hon visste att där brukade det finnas morötter.

Författare: 
Sten Sandvall

Tidsresan

Han var gammal. Han bar sin ålder med swung. Han hade inte gjort något för att dölja tidens gång. Han var på väg på sin sista resa till guldriket. Trodde han i alla fall. Han hade åkt framlänges i expresståget från Lund. Det var viktigt att åka framlänges. Dels för att det var naturligt för honom, man backar inte in i framtiden. Och dels för att han kunde inte läsa om han åkte baklänges, då blev han snurrig i magen.

Författare: 
Sten Sandvall

Hur det blev julgröt

Vår Herre hade samlat till rådslag. Detta tillhör inte vardagen i himmelriket, senast var när den före detta ärkeängeln Lucifer avvek. Vår Herre har inte som vana att rådslå utan han brukar själv ta besluten. Därför var ärkeänglarna lite nervösa inför detta historiska tillfälle. Närvarande var ärkeängeln Gabriel, Mickael och Rafael. Både Gabriel och Mickael var ytterst förvånade över Rafaels närvaro, han hade ju inte gjort sig kände för några större bedrifter.Jag har samlat eder för att avhöra ärkeängeln Rafaels rapport om varumärket Julen.

Författare: 
Sten Sandvall

Jag är Ulven den allvetande

Fullmånen höll på att gå upp. Schamanen satt med korsade ben i sin heliga lund. Framför sig hade schamanen en skål fylld av vatten och över vänster arm låg ett vargskinn. Var det rätt måne av alla de olika sorterna som fans i schamanens värld, skulle vargskinnet få liv och drapera sig över schamanen? Blev det vargmåne skulle schamanen kunna se sitt folks historia och framtid i vattenskålen. Schamanen hade aldrig fått uppleva vargmånen, men han visste genom berättelsen att den fanns.

Författare: 
Sten Sandvall

Någons barndom

Jag har också varit ung, som de flesta varelser under himlavalvet. Måtte han nu inte bli nostalgisk igen undrar du. Visst blir jag nostalgisk som alla andra gamlingar, vad annat kan man förvänta sig när man bara har förintelsen framför sig. Självklart väljer jag att leva i det förflutna så mycket som möjligt, eftersom jag har brottats färdigt med min framtid och är nöjd med den. Jag föddes en marsnatt för tjugotvå år sedan. Min födsel var glasklar. Jag ploppad ut, bara min moder visste om det. Jag har senare förstått att min fader aldrig bevittnar födslar av sina avkommor.

Författare: 
Sten Sandvall

Sidor

Prenumerera på Sten´s noveller