Dyslextiskt Kebabstuk

Jag är Ulven den allvetande

Författare: 
Sten Sandvall

Fullmånen höll på att gå upp. Schamanen satt med korsade ben i sin heliga lund. Framför sig hade schamanen en skål fylld av vatten och över vänster arm låg ett vargskinn. Var det rätt måne av alla de olika sorterna som fans i schamanens värld, skulle vargskinnet få liv och drapera sig över schamanen? Blev det vargmåne skulle schamanen kunna se sitt folks historia och framtid i vattenskålen. Schamanen hade aldrig fått uppleva vargmånen, men han visste genom berättelsen att den fanns. Schamanen satt och funderade på tidigare september månader som han hade suttit här och väntat på vargmånen, i år var det knappt några flygplan som flög över honom. Det var nästan lika tyst som första gången schamanen kom hit för femtio år sedan, då fans det ingen bebyggelse runt omkring. Nu var det en stor flygplats. Man kan ej flytta på en helig plats, den bara finns där, vad som en händer runt omkring den. Månstrålarna började spegla sig i vattenskålen och bakgrundsljudet tonades ner och schamanen föll i trans. Vargskinnet började röra på sig och kröp upp över schamanens arm. När vargskinnet hade draperat sig över honom, fick vattenspegeln liv och schamanen fick uppleva vargmånen. Vad schamanen inte visste och aldrig skulle få veta var att vargskinnet fick liv och såg en dimission till. Vargen såg schamanens folks historia i vattenspegeln, detta folk som han hade följt sedan urtiden. Han såg också en frände sedan urtiden, Fenrisulven, i en stor kolossal skugga som desperat försökte sluka hela jorden i sina käftar. Fenrisulven var åter på språng. Fenrisulven var universums största optimist. Länge hade Fenrisulven burit det heliga korsets vapensköld för att bli stor nog att svälja världen, men misslyckades. Vargens tankar vandrade tillbaka och han såg Fenrisvargens mönster att ständigt ituta ett folk att de var de utvalda och sen ta upp deras vapensköld för att växa sig så stark så att Fenrisulven kunde sluka världen. Fenrisulven skuttade runt jorden och var Fenrisulven än dök upp så höll han upp skölden och förkunnade, ” Ni som ställer er under skölden är mina vänner och minna fienders ovänner är mina vänner” och de som sökte sköldens skydd levde som nickedockor. ” Ni som vägrar att ta i mot sköldens skydd skola bli sköldens fiender och slavar”. Mången män och kvinnor hade vägrat sköldens skydd och hade hittills alltid drivet Fenrisulven till sin håla men det hade kostat liv och lem. Detta var evangeliumet när Fenrisulven bar John Bulls vapensköld. Den vapenskölden var inte tillräckligt stark, då valde Fenrisulven Nazi korsets sköld men med samma evangelium. Det varade några år och Fenrisulven fick ordentligt med spö. Fenrisulven la om taktik, om jag bär två sköldar samtidigt och förkunnar samma evangelium så måste någon av dem segra och även jag. Fenrisulven tog skölden med hammaren och skäran på sin vänstra arm och Onkel Sams på den högra sen dirigerade Fenrisulven händelserna runt vår jord. Vargen såg att Fenrisulvens i Onkel Sams sköld hade ett förstklassigt läge för att sluka det mesta som återstod av världen, så stor och dominerande hade Fenrisulven aldrig varit tidigare. Vapenskölden med hammaren och skäran fanns ej mer, den låg på historiens soptipp. Fenrisulven var inte det största ljushuvudet men ack så slug, ingen skulle misstänka att Fenrisulven ensam ville äta upp jorden. Därför kommenderade Fenrisulven fram den gamle John Bull skölden, nu vart det inte ens åsikter utan en allians. De skulle jaga ihop efter en avfälling som hade vänt sig i mot sin skapare och vars huggtänder hade blivit för spetsiga. Skallet gick över jorden och nationer klövs. Världsnationen beslöt att skicka tandspecialister för att kontrollera om avfällings tänder var tillräckligt spetsiga för att hota världen och Fenrisulven lät sig bindas vid detta beslöt, för det var ju så skört. Tandspecialisterna resultat kunde man ju alltid manipulera. ”Vi skickar in våra speciallister och krossar honom för evigt. Han är ett hot mot oss alla”, sa Fenrisulven och la handen över John Bulls vapensköld ” Ni kan stå bredvid men inget gnäll. Bara applåder”, deklarerade Fenrisulven och John Bull avfyrade sitt berömda smile och alla nickedockorna sprattlade korrekt. Vargen spejade över Fenrisulvens rike och såg mödrar som vägrade släppa sina ungdomar till hans tjänst. Han såg profitörerna som köpte oljan var den än fanns och som spekulerade i rättigheter i avfällingens land. När vargmånen började förlora sin kraft, skymtade vargen en ny liten grå skugga i vatten spegeln. Aha, tänkte vargen du Fenrisulven skall inte lyckas denna gång heller. Du kommer att drivas tillbaka till din håla. Vems sköld den nya Fenrisulven bar såg aldrig vargen för vargmånen gick ner och vargen gled ner från schamanen och vart åter ett gammalt skinn på marken. Vattenspegeln i skålen krusades och en flock B-52 drog över schamanens huvud. Ljudbangen från bombplanen förde honom tillbaka till jordelivet. Schamanen frös, det gamla vargskinnet låg på marken. Schamanen drog sitt folks vän över kroppen för att värma sin genomfrusna kropp, det kändes tunnare än tidigare. Schamanen memorerade vattenspegelns bildspel. Hur schamanen folk och andra folk drog ut i strid i främmande länder och bakom dem drev en stor grå skepnad dem framåt.

Noveller: