Dyslextiskt Kebabstuk

Det svarta guldet

Författare: 
Sten Sandvall

Eldkvasten sprutade fritt när jag skar av bulten, för en gångs skulle så hoppade inget av sprutet på mig. Jag var firmaneger och låg under ugnen i bandungsverket i Vitåfors. Vitåfors är LKAB,s ovanjords anläggning i Malmberget. Det är här järnmalmen förädlas till små kulor som sedan rullar iväg till Kina och övriga världen. Hur man kan få lönsamhet på det hela, när grävskopor skrapar fram renare malm i Brasilien och Kina, är imponerande och skickligt. Nu var det driftstopp och alla som kunde hålla i en skärbrännare och svets på Nordkalotten var kallade. Vi var inhyrda för ett treskift och de sista fyra timmarna skulle vi gå som några zombies. [img_assist|nid=187|title=|desc=|link=none|align=center|width=100|height=83] Det hade varit mörkt och mycket kallt, rester av nattens norrsken hade fortsatt och spela under vår bussresa till Vitåfors. Jag skulle jobba ihop med Granhultan. Själv gick jag under det stolta namnet ”nollåttan”. Vi såg alla riktigt rena och prydliga ut i våra blå overaller, verktygsbälten och vita hjälmar. När vi åkte hem skulle vi vara svarta. Malmsligen skulle ha trängt in i alla tillgängliga porer. Ansiktena skulle bestå av läppar och ögon. Hos somliga skulle kindbenen vara på väg ut till kosmos. Ungefär som tavlan Skriket av någon norsk. Ingen stilist skulle komma på idéen att göra dessa makupar. Det var en del av vår kollektiva beteckning ”firmaneger”. Stämningen var lite nypurrad och Bertil fick skarpa tillsägelser att köra lugnet för det var för kallt med några snödrive besök. [img_assist|nid=187|title=|desc=|link=none|align=center|width=100|height=83] Den första som möte oss i bandungsverket stora hall var LKAB:aren Jerker Johansson. - Grabbar, ni vet vem jag är. Huvudskyddsombud för er som inte vet det. Detta stopp kommer att bli förjävligt, så kom och säg till mig om det är några problem. Han Jerker tillhörde” klass mot klass” kommunisterna. Någon rolig en hade döpt om fenomenet till” glass mot glass” och sedan gick Jerker under beteckningen GB, men han var en duktig och stridbar skyddsombud. Vesslan var vår bas och bördig från Piteå . Han skulle senare bli ICA handlare och ordförande för ortens ridklubb. Vesslan tog oss till vår arbetsplats för de närmaste artontimmarna. Han var duktig på att förbereda jobben, svetsar och skärbrännare fanns på plats. Dom hade till och med spolat bort den mesta sligen under ugnen där jag skulle ligga. Eftersom Granhultan tillhörde de större i samhället så fick jag ha min arbetsplats under ugnen. Utrymmet var ganska väl tilltaget om jag drog in magen. Detta var ett jobb som de fåtal LKAB mekanikerna skulle vägra att fundera på göra. Här kommer den andra och viktigaste förklaringen till begreppet firmaneger. I ett globaltklassperspektiv så har negrer varit lägst ned på trappstegen, om dom nu hade satt någon fot på stegen. Vi var inhyrda för att göra det skitigaste och tyngsta jobben. När vi var klara , skulle vi bort. Vi var denna organisations negrer. Något man måste ha ett visst antal av, under en viss tid och till ett visst pris. Svart eller vittbetalda. Finnar, Norrmän eller Pitebor gjorde det samma. Driftstoppet måste klaras av i tid. Marknaden skrek efter kullorna. [img_assist|nid=187|title=|desc=|link=none|align=center|width=100|height=83] Granhultaren och jag skulle byta ut keramikplattor som var fastsatta i ugnens botten med fyra bultar. Varje platt vägde runt trettiokilo och det var ett ganska krångligt lyft för att få dom på plats och vi skall inte snacka om att få bort de gamla. Jag hade det ganska bra där jag låg. Hade gjort en huvudkudde från trasor som till största delen kom från flanellskjortor. Jag hade skurit av de första fyra bultarna utan att bli duschad av glödgade metallpartiklar. - Hörru Nollåttan nog har vi fixat det kungligt åt dig hörde jag GB´s grova stämma. Det ända jag såg av honom var kängorna. - Du GB. Du får fixa fram något brandsäkert underlag för mig att liga på. Det är inte bra för prostatan att ligga direkt på eran skitiga och kalla durkplåt. Och jag skall ju ligga här i tre skift. - Kan ni grabbar aldrig ha med er lite egna grejor! Men förtusan det är ju inte så många Nollåtor här , så man måste ju vårda dem lite extra. Skall hämta en brandfilt som du kan ligga på. Jag såg kängorna försvinna och återgick till att slå ut de avskurna bultarna . Varje gång handsläggan slog i ugnens skyddsplåt så kommer det ett svartmoln av slig dansande ned på mig och jag kunde inget annat göra en att hålla igen munnen och arbeta på. Vi hade monterat sex av tjugotvå plattor. Det gick inte speciellt bra. Granhultan hade det värsta jobbet med att lyfta upp plattorna och rensa bort skiten för nya. Jag hade egentligen smörjobbet, behövde bara ligga på rygg och speciellt nu när GB hade fixat till en skön madras. Granhultan stack ned bultarna som skulle hålla fast plattan och jag drog åt muttrarna med bultdragarn och sen satt jag en ordentlig svetslopp på muttern så den inte skulle vibrera lös. Det var lite överarbete, men ville basen ha det så , fick han det så. Kroppen krävde nu lite mat så vi vandrade mot matsalen. [img_assist|nid=187|title=|desc=|link=none|align=center|width=100|height=83] Matsalen var packad. GB vandra de i mitten gången med sin gamla dollarpipa i handen. Munnen gick på i kulsprutefart och armarna vevade i takt med stämbanden. Plats för inpass fanns inte. Till höger om mitten gången satt alla sossar och pingstvänner och till vänster satt kommunisterna. För att inte få en för stark koncentration av dem så hade man minskat ned antal bord, genom att bygga en bar på den sidan. Har vaggan ståt på söderns höjder så är man inte född blyg, så jag manövrerade ned Granhultan och unikaboxarna vid ett bord med några LKAB basar och någon kinesliknande person. För tusan vi kunde väl inte sitta på golvet och äta. Granhultans kroppsspråk tecknade lite bekymmer, men han tycktes inte vilja vara sämre än en Nollåtta, så han flyttade in reservationsskylten mot basgänget och tystnaden spred sig i salen. GB kunde få gå på och utbreda sig om klass mot klass och i sann svensk demokratisk anda satt basarna i samma matsal som jobbarna men fan heller vid samma bord. Och dom reste sig och gick, utan att ta med sig sina brickor.

Noveller: