Dyslextiskt Kebabstuk

En dag i mitt liv

Dagbok 7 av 7 2004-12-30 06:05:53 Chennai, Indien
En dag i mitt liv

Denna dag ar en dag att minnas de alla som omkommit i den varsta katastrof varlden skadat.

I denna del av varlden rader sorg och bestortning. Jag kom hit till mitt fadderbarn, till den stora julfesten. En fantastisk upplevelse att se alla dessa barn upptrada i sanger, dans och mimik.

Nar jag som bast stod och fotograferade dessa fantastiska barn, gatubarn, handikappade, foraldrarlosa och fattiga, pickade nagon mig pa arnen.

Jag vande mig och dar stog mitt hjarta, dar stog mitt fadderbarn och sa Hi Peter.

Denna gang var det nagot fantastiskt, hennes ansikte och ogon skimmrade, hon sag stark och sjlvsaker ut.

Jag fick tarar i mina ogon och sa, Jayarani, ar du har och jag ville bara ta henne i min famn och krama henne.

Det finns ogonblick i vara liv som varar endast en sekund, men finns i vart minne for resten av vart liv.

Motet med Jayarani ar alltid ett minne for livet.

Denna stund var en lyckans sekund. Tva dagar efter brot helvetet ut.

Jag kan inte i ord beskriva de scener jag mott, men narmare helvetet an detta kan man nog inte komma.

Jag laser de svenska tidningarna pa natet och ser rapporterna och det blir naturligtvis snuttifierat och ensidigt.

Jag har stor forstaelse for detta, varje lands tidningar vurmar ju givetvis for deras landsman.

Katastrofen ar fullkomlig oavsett vilka landsman det galler och att prata om vilket land som drabbats hardast eller inte kanns ganska malplacerat.

Jag vill anda ge en bild av katastrofen genom mina ogon och vad jag har upplevt.

Att titta pa TV ger an bild av det hela, men att vara mitt uppe i det ar en helt annan sak, av naturliga skal.

Mitt uppvaknande den 26 december, blir en milstolpe i mitt liv.

Vet nagon hur situationen ar innan ett jordskalv?

Denna morgon vaknade jag runt 6 pa morgonen, jag brukar annars ga upp vid 12 tiden, jag ar ju pa semester, men denna morgon var jag ovanligt pigg och stod ute pa loftgangen och tittade ner pa garden och sag Ana, ja man sager sa till de aldre pa Tamil.

Mitt emot mitt rum finns ett trad och dar brukar alltid sitta en massa krakor och kraxa.

Denna morgon fanns inga krakor och jag tyckte att det var ju markligt och jag horde heller inga faglar som kvittrade, det var nagot spokligt over det.

Jag stod och drack mitt kaffe och gick sedan till sangs igen.

Jag somnade och vaknade till en signal fran min van Dinaker, som sa --det har varite en jordbavning, kande du inte skalvet, na sa jag--vad menar du. Sedan rullades hela historien upp.

Nar en jordbavning ar i analkande, da tystnar faglarna och det var detta jag reagerade pa, men fast jag visste om att faglarna tystnar infor en jordbavning kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att det skulle komma en jordbavning.

Jordbavningen i sig orsakade inte denna katastrof, utan denna jattevag som med full kraft slackte hundratusentals manniskors liv inom loppet 6 sekunder.

Att se fordelsen av denna Tsunami gar inte att beskriva i ord, men jag skall forsoka att ge er min upplevelse av detta.

I Chennai finns denna enorma beach, att se denna beach som ar hemvist for tusentals manniskor, givetvis de allra flesta fattiga samt barn, fullstandigt raderad pa och jag sager allt.

Lik overallt, brate, bilar, hus , ja allt i ett enda fullstandigt kaos.

Gratande mammor som i sin fortvivlan letar efter sina barn, for denna katastrofen har kraft tusentals barns liv.

Liken efter alla dessa barn tar aldrig slut, manniskors liv har slagits i spillror, de hade ingenting innan och nu har de inte ens det.

Att hora en mammas fruktansvarda skrik efter sina alskade, skar genom hjartat och far varje oga att skrika efter hjalp.

Att se alla dessa manniskor vandra ut efter broar for att se om kanske deras alskade flyter i floden, att se deras fortvivlan ner det var just deras alskade som flot i floden och lyssna till ett skri av skrack och fortvivlan ar nagot som inte ens naturens krafter kan aterge.

Denna katastrof vill jag inte ens min varsta fiende, svart for mig att saga sa eftersom jag inte har nagra fiender, men det ar ett uttryck.

Att efter denna ohyggliga tragedi lasa svenska tidningar, blir man an mer fortvivlad. Man gor som vanligt i svensk press. Man utser en fullstandigt skrupelfi idiot till kollumnist elle journalist och skapa sensationsjournalistik for att man i detta ogonblick skall salja mer losnummer likt en prostituerad.

Dessa kolomnister och paparazzijournalister ar fullstandigt samvetslosa och ar endast intresserad av att salja sin story till kvallstidningarna sa att denna cyniska, vedervardiga typ kan satta sig pa Operakallaren och supa, narka och leva ett javla liv.

Vad vill da en sadan paparazzijournalist skriva om, jo att efter endast en dag krava en massa huvud pa ett fat. Regeringar skall avga, mydigheterna har inta handlat i tid osv.

Kan ni tanka er varrre manniskor en dessa som inte har bidragit med ett enda javla skit till sammhallet utan tycker sig var besservisser som vet och kan allt och tro sig ha patent pa all kunskap och sa fort det ar nagot sa skall de kladda ner alla tidningar med sitt vidriga budskap dar alla skall hangas ut.

Dessa vidriga manniskor har inte varit langre soderut en sodertull antagligen, eller varberg eller trelleborg, men de vet hur man skall handskas i en sadan har situation.

Jag blir bade forbannad och otroligt ledsen nar dessa kriminella samvetslosa cyniska manniskorna far harja i pressen.

Jag ar helt overtygad om att svenska liksom alla andra landers mydigheter gor allt vad de kan. Ingen kan overhuudtaget forestalla sig denna katastrof, man kan ha beredskap, men hur skall man kunna ha beredskap for denna gigantiska katastrof som detta ar.

Jag tycker att det ar sa fruktansvart att denna journalistik far paga i vastvarlden och detta pa bekostnad av alla dessa barn, kvinnor och man och denna oerhorda tragedi.

Har i Indien finns overhuvudtaget inte denna form av journalistik. Har hanger ingen ut nagon, ingen anklagar nagon, utan har samlas politiska motstandare, regering, myndigheter och foretagare till en gemensam kraftanstrangning for de all offer som denna tragedi har orsakat

Idag skall jag skanka 100 dollar for att pa sa satt ge mitt bidrag till alla offer och deras karestan.

Tamil Nadu ar i sorg, liksom Sri Lanka, Andaman Nicobar Island, Indonesien, Thailand, Maldiverna, Malaysia, Bangladesh, Burma och Somalia.

I alla dessa lander ar Nyarsfirandet installt, har i Tamil Nadu tog man bort alla reklamaffischer om allt nyarsfirande alla bar vi pa sorg.

Jag undrar om Svergie gor detsamma, tror inte det.

Jag onskar alla ett gatt nytt ar , men skank en liten tanke tilla alla dessa offer nar ni lyfter champagneglaset. Jag onskar fred, frihet och ett liv for alla dessa som drabbats av denna ohyggliga tragedi.

Mvh Peter

Författare: 
Gäst

Livsblogar

Om livet och sånt.