Dyslextiskt Kebabstuk

Vådan av ?.

Alla har vi väl ibland känt att vi har gjort en extra prestation. Något som alla i omgivningen tycker, "O gud vad du har varit duktig"
Självklart så svarar du, "så märkfärdigt är det inte."
Jag har gjort en sådan prestation och jag är jättestolt över vad jag har gjort.
Jag är besviken över resultatet av min prestation som jag i många år har gått och grämt mig över och undrat "hur skall detta gå."

Ja, menar om resultatet av denna svåra prestation blir att man köper en cykelhjälm.
Ja, då kan man börja undra om vådan av att sluta snusa är värt sitt pris.
Under fyrtiotre år och till 99,3% av den vakna tiden har jag njutit av Stockholms Ettan.
Jag har suttit i nikotinets järngrepp och när jag slingrar mig ur det, så vad då? Tänderna är förvisso vitare, inga snusränder i mungiporna. Jag får ingen större känsla av välbefinnande utan jag känner ständig saknad. Kroppen saknar något. När man rullar ut ur sängen och vacklar till toaletten så viste kroppen förr, att den skulle få en belöning. De tiderna är nu förbi.
Varför nu detta gnäll?
Därför att jag gjorde en deal med mig. Under fem år skulle detta uppehåll vara . Och avtalas text är bara i fetstil så det finns inget som går att omförhandla under pågående avtalsperiod.
Självklart måste man få släppa ut lite sunt gnäll över vilken idiot man är och att man bör passa sig för att skriva avtal med sig själv.
Vådan av att sluta snusa är att chanserna ökar för att jag dör i fetma. Nu mera lever man i ett ständigt sug efter något. Tränar jag så minskar suget under tiden jag tränar. När jag sover så är det inga problem. Står jag rakt upp och pratar, inget sug. När jag äter, inget sug.
Alltså det är fruktansvärt många minuter varje dag som jag inte kan aktivera bort suget. Då äter man frukt och blir som en gasturbin. Fem äpplen och fyra bananer det blir en rejäl gasblandning.
Ja menar att slutar jag röka då slipper man i alla fal lungcancer. Man har ett mål. Man får en belöning.
När jag nu har gjort min dagliga träning, pratat tills alla har gått, och magen är i närheten av sprickpunkten. Då återstår bara att gå och rabbla mantrat, "jag skall inte ge efter, jag är starkare en suget men en pralinask skulle sitta bra."
Så växer fettvalken till bara för jag slutade snusa – till ingen nytta.

Författare: 

Livsblogar

Om livet och sånt.