Dyslextiskt Kebabstuk

Tangentbordet och tömkörning

Nu har jag bestämt mig, att åter börja skriva texter. Texter som är längre en ett sms eller i kommentarsfältet på facebook. Skrivandet kan ta hand om ens tankar och funderingar, så de inte bara flyter ut i tomrummet, utan svävar i alla fall runt mig. Det senaste halvåret har jag plockat ihop några hemsidor. Hemsidoplockandet ger ögonblicklig belöning, det funkade. Eller direkt huvudvärk. Denna svär, där det är en ständig kamp mellan att lyckas och misslyckas. Misslyckande leder till fördjupade tankar och sen står du där med ett strålande resultat. En gång i tiden upplevde jag samma rus när jag skrev, att bara få kasta sig ut bland tangenterna och strunta i alla stavfel utan låta fingertopparna bli en förlängning av hjärnan. Det var rysligt roligt och jag skall arbeta för att åter få uppleva den känslan.Pensionerandet bjuder på en massa trevliga möjligheter bara för att man är ledig mitt på dagen. En av mina möjligheter som jag har nappat på är att tömköra lektionshästar på Malmöridklubb. När jag jobbade där så brukade jag tömköra olika hästar. För att få till det då så var man tvungen att låta armarna gå som väderkvarnar när jag mockade och en språngfika och sen om ingen extra speciellt hände så kunde man få tid till tömkörning.
Målsättningen brukar vara ganska enkel att formulera, att få hästarna att gå avslappnat och i en korrektare form i en halvtimme fyrtiominuter. Ärad vare lektionshästarna. Ty de skänka så mycket glädje och förtvivlan till så många och därför blir denna enkla men ibland svåra målsättning inte allt för lätt att uppnå. Först skall de lära sig detta med tömmar och att det går någon bakom en och  proar, smackar och viftar med ett långt spö och inga skänklar som stadgar upp det hela. Men åt andra sidan så hoppar han inte upp på ryggen. Han guppar inte omkring där och kommer i otakt. Han drar inte i tyglarna när jag försöker guppa honom rätt och han tror att det är avkastning på gång.Nå, som ni ser så finns det klara fördelar med tömkörning framföralt ur hästens synvinkel. För oss människor så öppnas nya hästdimissioner. Du får springa och känna hur underlaget kännes för dina fötter. Nu kanske du förstår varför hästen snubblar till på olika ställen i ridhuset. Du kan börja gå i hästens takt och efter ett tag kan du få hästen och röra sig i din takt. Andas du ut djupt så reagerar hästen.De sista torsdagarna har jag ägnat mig åt hästen Eastwood. En häst som jag har hållit på med mycket för några år sedan. Då vägrade han att gå fram till betet.  Han älskade att gå med nosen mellan frambenen och när han gick lite normalare så ville han inte ta tag i yttertygel. Nu har han blivit mycket bättre och det är bra mycket roligare att jobba med honom. Min uppgift är att hjälpa honom på traven att få mera ryggmuskler och det svängar man inte ihop på en kafferast. Det vet väl ni alla som går på gym. Det tar sin tid men försvinner snabbt som tusan. Vi får väl se hur mycket han har kvar i september och hur mycket längre text det har blivit.

Författare: 

Livsblogar

Om livet och sånt.