Dyslextiskt Kebabstuk

Provsmakeriskribent fall: kalvsylta

På min färd bland alla produkter som Jörgen Kocks gymnasiet producerar så har vi kommit till kalvsyltan. Äkta kalvsylta till och med och med tanke på korvarnas konsistens så tror jag på reklamen. Jag tänker inte äta av kalvsyltan, detta överlåter jag till min hustrun som är en stor lover af kalvsylta. Men en okulärbesiktning av det inköpta så tycker jag att den ser vacker ut och inte är fylld av det darriga gråaktiga massan som fick mig under ett repmöte oktober 72 att vända mig ifrån kalvsyltan.

Alla som har haft nöjet att göra repmöte på 70 talet, då man hade stora manövrar och stort kaos, kanske känner igen sig. Tillhörde luftvärnet och var pjäsbög, dvs. slet med en kanon. Under en veckas tid hade vi försvarat någon bro över Dalälven. Vi var ganska slutkörda och kokeriet hade total pajat. Självklart skulle vi omgruppera mitt i natten och var ute och körde med lastbilarna. Tio fyllda lastbilar parkerar utanför ICA handlarn klockan elva på kvällen. Handlarn vädrade rekordkassa och öppnade upp. Våran bil var den sista som svängde in hos handlarn och det ända han hade kvar var den konserverad kalvsylta.
Tre burkar kall konserverad kalvsylta tryckta jag i mig den kvällen. Denna sylta var fylld av en gråaktig dallrande gelé med inslag av köttbitar. Varför jag överhuvudtaget kunde kränga i mig syltan berodde nog på hemköret som handlaren hade bunkrat upp med. Efter upplevelserna över en slana nästa dag så har jag aldrig förmått mig äta kalvsylta.
Min hustru skär tjocka skivor av syltan och med en rödbetts skiva på morgon mackan så verkar hon ovanligt pigg. Hon tycker det är en fullträff och ger den full hjortron pott. Troligtvist så är hon som vanligt objektiv. Jag har ju mina förutfattade meningar, men jag har fått order om att hårdbevaka utbudet på syltan och vara aktiv köpare i framtiden.
Samtidigt som jag köpte sylta så inhandlade jag också en rejäl bit leverpastej. Denna gång så tyckte jag det var en helt annan pastej framförallt när det gällde smaken. Smaken var mognare och mera distinkt, det kändes att levern kom från ett sent höstslaktat djur. Då får den denna karakteristiska smak.
Det känns som butiken kommer att berika vårt julbord i år. Jag är i mångas ögon och framförallt i restaurangbranschens är en riktig svikare eftersom jag aktivt propagerar för att det bara finns ett julbord den 24/12 och därefter rester från den årliga.
Julbordet skall vara en familje högtid. Det är vi alla överens om. Julbordet i sig är ju inte speciellt märkvärdig mat. Det är sammanställningen som gäller och att man äter det på julafton. Har folk då ätit en fyra julbord och någon jullunch innan det skall bege sig. Så är man inte så sugen och det blir lätt en hamburgare mellan Kalle Anka och julklapps utdelningen. Branschen håller på att ödelägga det svenska familjejulbordet.
Är den bered att ta konsekvenserna?

Kuminkorven
Charken tycks ha en skattkammare som är fylld av överraskningar. Kumminkorven har jag aldrig tidigare stöt på. Ã… andra sidan har korvarna inte haft så stor betydelse tidigare. Korv som korv och den billigaste fick det bli. Grilla korv över öppen eld ute i skogen smakar ändå bara rök.
Kummin har jag förknippat med framförallt bröd och även ost och nu i något wienerkorvsliknande.
Jag har provätit korven som rå, kokt och stekt. Snöblasket förhindrade att jag gick ut och drog igång grillen.
Rå: Mycket god att äta. Det sedvanliga härliga tuggmotståndet som kännetecknar skolans korvar har den. Sältan tog ett litet övertag över kumminen.
Kokt: Jag kokte korv i rent kranvatten och nu blev balansen mellan sältan och kumminen betydligt bättre. Frågan är om den kan bli bättre. Vad händer om man kokar den i flaskvatten! Klarar den det?
Stekt: Vet inte vad som hände vid denna procedur men nog är korv bra mycket godare som kokt. Kummin smaken är genomgående ganska diskret så jag tror att man kunde använda korven på barnkalas. Säkerligen kan den passa in i nattamaten.
Betyg. Nio hjortron alla välmogna.

Nu när vi ändå är inne på korvar så vill jag åter resa frågan om Malmös stadskorv. Helt övertygad om att en stadskorv skulle vara en viktig del i det nya Malmö. Visserligen är en korvs höjd över havet ganska fjuttigt i jämförelse med Turning torso och därför ointressant enligt många visionärer. Dom små detaljerna i samhällsbygget har ofta svårt att få sitt erkännande och plats i historien. Stora verk skapar stora Män. I sällsynta fall så är dom stora innan dom skapar sina stora verk om dom nu inte bestämmer sig för att köpa in ett hockeylag.
Kanske är det därför denna stad inte vill ha någon stadskorv, den som lanserar den kommer inte att bli en intressant person. Möjligtvist intressant figur.
Runt stadens Turso skall det nu byggas 500 nya bostäder i grändmiljö. Nu skall det byggas för folket, så det blir väl ett nytt ghetto. Förvisso behöver det absolut inte bli det men, men sådana hära stora projekt så är det alltid ont om tid. Projektet måste ju vara klart innan någon riskerar att bli bortvald och inte kan sola sig i sin egen klokhet.
Frågan är hur mycket finns det, att sola sig i en stadskorv?
I traditionella politiska mått ungefär 10 sekunder. I ett samhällspolitiskt mått, så länge korven finns på marknaden.
Lund har sin knake. Lundaknake.
Något folk köar upp för tidigt på morgonen för att få med sig till jobbet.
Varför då ingen Malmöwurst?
Troligtvist är det så enkelt som så, att en massa lundensare som arbetar i Malmö inte vill att Malmö skall både ha SM guld och en stadswurst.

Författare: 

Provsmakeriskribent

Dofter, lukter och smaker vänds och värderas