Dyslextiskt Kebabstuk

sida 2

Jag tror att den enda lugna stunden han fick den dagen var på kvällen när han satt och kuttrade med sina f. d. ankor, två dog visst innan Holland hann och överlämna dem.
I somras så bombade USA-imperialisterna bevattningskanalerna och dammarna i Nordvietnam. Detta att hota med att lägga Nordvietnam under vatten, för att få en fred som passade dollarkillarna, var ju det värsta hittills. Självklart så kunde vi inte lägga oss platt på magen och säga »det är så lite
vi kan göra, och den där Nixon han ger ju fan i om jag gör något». Nej i stället så samlade vi ihop Indokinakommitten, där bland annat Gruv 4:an och Byggnads avd 43 ingår. Vi kom överens om att det krävdes en kraftig demonstration och ett besök från DRV:s ambassad.
Så kom han den andre diplomaten. Han tog nog T-banan till Centralen och andra klassens tågbiljett till Gällivare. Han beklagade sig över att vi fick
lägga ut så mycket pengar på honom, och något hotellrum ville han inte på några villkor ha. Någon speciell skyddskår hade han inte med sig, utan det var nog en speciell snut som kollade vilka han snackade med.
Jnte behövde han spela teater och skicka iväg stora Pepsodentleenden, inte behövde han vara rädd för några flygande ägg, inte för några smädelser eller för att folk kom med spelad hjärtlighet. Nej självklart inte, för han representerade ett modigt, stolt och tjurskalligt folk som försvarade sitt land, DRV, och som stödde sina systrar och bröder i södra Vietnam mot de amerikanska angriparna. Han vart symbolen för folkens fred och frihet,
det folk vi från Kiruna norr om polcirkeln till folket i Chile, i Afrika, USA, Europa och Asien så mycket hoppas på och arbetar för.
Kommer man till GälIivare/Malmberget så vill man ju se Gruvan och det ville ju han med göra. Så vi fixade ett besök och åkte ner 200 meter i berget. Gruvan är ju stor och imponerande, en massa mänskligt blod, svett och kunskllper ligger dolda i de långa orterna. Men han som kom från ett sargat bondeiand, som så väl behövde dessa kunskaper, denna teknik denna rikedom han sa »HÄR SKULLE ALLA BARN I VIETNAM VARA SÄKRA», Det var hans första spontana uttryck när han Såg och kände bergets styrka.
Det är skillnad på angripare och angripen. Det är skillnad på diplomater och diplomater.
Ä, nog skall vi se till, tillsammans med våra vietnamesiska kamrater, att USA tvingas att följa fredsavtalet.
Ä, nog skall vi se till att regeringen erkänner folkets regim i Sydvietnam, PRR.
Å, inte skall FNL och PRR sakna materiellt stöd vad det anbelangar på oss.
Gällivare febr. -73
Sten Sandvall