Dyslextiskt Kebabstuk

Morgon stund ....

Sten morgontrött
Jag börjar jobba 7.00. Jag går ut med hundarna 5.25. Jag cyklar i väg 6.25. Då är det mörkt. Enstaka ljusglimtar i hyreshusen, de flesta sussar fortfarande gott. Genom Pildamsparken bildar stora bokträn en alle, här är det mörkt. Cyklister utan ljus blir synliga när vi bara har några meter kvar till mötet. Bokträden är som en mörkgardin åt sidorna och lämnar ett svagt himmelljus över oss. Träden är natträd för tusentals kajor och råkor. När jag susar förbi så är det ett jävla oväsen, varje råka eller kaja skall nödvändigt tala om för världen att nu är jag vaken och ganska pigg på att snacka. Vid övre delen av allen där man skymtar fotbollsstadium, så förklarar tuppen att jag är störst , bäst och vackrast. Tänk vad sussarna missar mycket. Efter MFF; s fäste, så tycks himmeln får mera ljus. De mörklagda cyklarna syns bättre och vattentornet reser sig över träden. Först var det en blåaktig bullig skiva, faktiskt ganska likt en semla, sen dök benen upp vid ett fält. Glider in på stallplan. Pia röker sin morgoncigg tillsammans med kaffe. Kråkorna sitter uppe på den gamla ladans nock och inväntar den ljuvliga morgonsolen, den skymtar mellan vattentornets ben. 7.50. Jag leder ut den första hästen. Vattentornet är inte längre blått, bara betonggråt. Solen kämpar för att få lite höjd, men det är segt och den är fortfarande rödgul. Mängder av fåglar sitter och värmer sig på taknocken. Jag går och hämtar nästa häst.

Författare: 

Naturblogar

Grejor om naturen