Dyslextiskt Kebabstuk

Lilla pensionärs rundan

Nu börjar fas två av morgonen , den lilla pensionärsrundan på cykel. Jag var lite tveksam om jag skulle släng mig upp på järnhästen och cykla runt halva Malmö. Det blåste och det var mycket, men inget regn. När jag svängde av mot Limhamn vid Ribban så slog vinden i mot mig. Fy tusan , det var nästan kompakt. Varje tramptag kändes som det sista men det blev ett nytt och ett nytt och det gick lite lättare och jag kände att det skulle vara möjligt och meter efter meter försvan och bakom nästa krök skulle det bli lite sidovind. När jag svängde in under brofästet till Danmark och vägen ut i världen så piskade vind mig ordentligt. Här låg det drivis efter stranden och längre ut ligger ett vrak. Båten har legat där sedan i höstas. Den bara ligger där på sidan, någon tycks ha lämnat den där. En båt ligger bara som vrak och jag funderar över historian varför den ligger där. Nu svänger vi upp på Lernacken , en av Malmös stigningar och vinden får jag nu snett bakifrån så jag bestiger denna backe med en förskräcklig fart. Benen kännes lite möra efter en halvtimmes trampande i motvind men det går lätt upp mot Annestad och ner mot Hyllie. Nu har jag en möjlighet att välja den mindre lilla pensionärsrundan eller lilla som är fyrtiofemminuter längre. Eftersom jag bara kommer ha ren motvind en kortare bit och det bara småduggar så blir det den lilla efter plan . Jag har en plan med detta cyklandet . Den stora anledningen till detta svettandet runt Malmö är att min kropp mår kanon bra av det hela och den konkreta anledningen är att jag tänker gå Padejlanta leden till sommaren . Med sidvind forcerar jag fram och passerar Malmös nya del Hyllie och långt framöver skymtar jag det nya Ikea. Där har jag sluppit sätta min fot. Hustrun har klarat det själv. Nu blir det hårt. Vinden rakt i mot en och den tycks komma med större styrka en tidigare, är tvungen och växla med. När jag svänger av mot Lockarp, det näst sista benet på denna resa, så är benen som spagetti och det har börjat snöa. Snö och hårdvind får mig att tänka på kalfjäll och äventyr med draghundar. Sista benet in mot Lindängen går kanon. Snön har avtagit och jag glider för bi kolonilotterna och när jag har passerat Lindängens centrum är det dags att bara glida ner till Torpgatan. I duschen hörde jag att Håkan Juholt var föreslagen som Socialdemokratins nya ordförande. Tilläggas kan att jag såg vårens första Tofsvipa.Vilket sammanträffande!

Författare: 

bästa Morfar

Jag är den bästa morfar där för att...