Dyslextiskt Kebabstuk

Jogging

Regnet sveper in från kontinenten. Det är ett stillsamt regn. Kommer inte att mjuka upp soltorkade hårda marker men det blir nog hyfsat bra för mina fötter. Vägarna är blöta, så jag vill inte dra ut på landet med racern. Det blir så elaka skrubbsår när man sladdar omkull. Det får nog bli ett jogging pass runt Pildammarna. Det finns två oaser i Malmö. Ribersborg och Pildamsparkerna. Pildamsparken byggdes upp inför Baltiska utställningen 1914 men det tog sin tid innan det blev något med det. Nu är den full av häftiga bokträd som har drabbats av någon sjukdom så nästa generation Pildamsjoggare lär få springa omkring i en ungskog. Ribersborg som har återtagit mark från havet och ersatt ett stinkande träsk med härliga gräsmattor gjorda för fältävlan. Sandstränderna är utsökta för barn att bygga sandslott på bland tångloppor. Men inte ett område för minna joggingambitioner.Det stilla regnet blandas med skurar. Det går inte att skjuta upp joggingen längre. Malmö city horse show keps på huvudet och så bär det i väg. Alla har vi nog olika träningsmodeller. Jag har i alla fall min speciella. Jag springer eller cyklar alltid ensammen. Kanske för att jag inte vill vara sämst att man blir omsprungen kan man alltid överse med.Jag använder mig av hästsymboler när jag tränar. Skritt på lång tygel är en snabbmarsch från porten upp till Pildamen. Det tar väl tio minuter och det gamla maskineriet börjar röra sig ganska gnällfritt.
”Hur långt sprang du”, är en vanlig fråga.
”Jag vet inte”, svarar jag. För så är det. Jag springer efter olika tidsschema som alltid börjar med tio minuters skritt, sen kommer de olika varianterna.
Efter skritten går jag över till några minuters arbetstrav, i ett tempo så att jag skulle kunna diskutera världsläget med en annan joggare. I dag så ökar jag travtempot efter fyra minuter. I detta tempo kan jag inte snacka med någon och så rullar vi på i fyra minuter. Det är ju ganska smärtfritt för jag ser mig själv rida lätt. Det skulle vara kul att rida en Hubertus jakt genom parken. Nästa fyraminuterare närmar sig och då ökar vi tempot till galopp och jag står i fältsits. Rundar utomhusdagiset och ungarna hejar. Nu borde det vara två minuter kvar tills det är dags att bryta av till skritt på lång tygel. Vi lunkar fram i fyra minuter och sen upprepar vi samma moment en gång till. Jag stapplar hem. Den gångarten har inte hästen.Fast jag aldrig har ridit eller kommer att rida runt på fältävlansbanan på Ribban utan har haft den stora glädjen att se ekipage från hela världen studsa runt banan i skuggan av det nya Malmö så har jag på mitt sätt ridit runt Pildamsparken. 

Författare: 

bästa Morfar

Jag är den bästa morfar där för att...