Dyslextiskt Kebabstuk

Jag är !!

Jag är dyslektiker eller ordblind eller någon som stavar jävligt dåligt. Har inte förstått det där med sammanskrivna ord. Anklagas med jämna tillfällen för att förstöra språket och ”det skall väl inte vara så svårt att stava rätt.”

Inte jagar jag upp mig på felstavningar. Mina egna ser jag inte, hur många gånger jag än läser texten. Inte blir det bättre av att den vilar i någon pärm ett halvår.
Det som är mitt är mitt och felfritt tycks hjärnan tänka och läser ordet som det skall läsas. Och där står man med sina fel och omvärlden vojar sig.
Och det är allra bäst att inte skriva ett ord för då får dom inget att anmärka på. En bra regel för att hålla dom borta från än. Och den funkar ingen gnäller på din stavning men det är du som får betala hela kalaset.
Vad gör du då? Låter dig betraktas som en idiot? Eller går ditt livs match? Eller bara skriver på dator där du har ett hyfsat rättstavningsprogram.
Eftersom jag inte är idiot. Inte orkade gå mitt livs match när jag var tretton år , så inväntade jag pc’s tillkomst och livet fick nya perspektiv.
Det fanns en period där i mellan när man prövade dansa över skrivmaskinstangenterna. TipX skulle bli min räddning när hustrun hade lusläst manuskriptet. Det sket sig. Det gick inte att få in manuskriptet i skrivmaskinen igen för det var för mycket TipX . Även denna skrivarperiod gick i stå och framsynt som jag alltid har varit så inväntade jag Windows 95 tillkomst.
Under denna vänteperiod passade jag på att avsluta min grovplåtslagarkarriär och bli hästmokolog.
Påskliljor hade jag och hustrun inte upplevt på tjugo år så det var dags att flytta från Gällivare till Skåne.
Mission: att efter följfullt uppdraget att lära Norrbottningar det Stockholmska axiomet.
”Kämpa, kämpa på, det går åt helvete ändå.”
Så återstår nu för Skåningarna och speciellt de malmöitiska urinvånarna att omfatta denna sanning. Tidsmässigt är vi nu inne på operationssystemet XP, så det har skrivits ett antal tecken.
Meeeen det finns inget bra stavningsprogram som förstår sig på dessa sammanskrivna orden. Så dom röda bockarna dansar fortfarande över texterna och Turning Torso befolkas och staden tror att den är något.
Men störst är jag.
Sten Sandvall

Författare: 

Livsblogar

Om livet och sånt.