Dyslextiskt Kebabstuk

Går in i garderoben och kommer ut som pensionär

Hello World. Jag har dragit ned rullgardinen. Nu är jag nyfödd pensionär. Med sjumilasteg gick jag in i garderoben. Slängde igen dörren. ”Buuuuu ade”, åt mitt gamla liv. Den nya världen , var inte så ny. Garderoben innehöll samma drömmar och förbannelser. Samma strumpklunsar och kalsonger. Hittade pensions beskedet . Jag hade sparat det till denna stora dag. Beskedet jag fick av beskedet, var att jag i min ungdom inte hade tänkt på min framtida pensionsinkomst . Här stod jag i ett mellanlager i livets garderob och vad jag borde göra var att snabbt backa mitt pensionssparande till 70 talet och lägga på några hundralappar i månaden. Det går ju inte att backa tiden. Så, vad gör man. Innan jag gör något så vill jag framföra mina hälsningar till alla ni som är födda den 9 feb 1944 och representant för detta datum är förutom mig Alice Walker. Ja , vad gör man ? Förutom läser tidningen två gånger på morgonen och somnar dåligt eftersom kroppen inte är trött av arbete. Trodde aldrig att min kära kropp skulle sakna mockningen så mycket. Huvudet gör då inte det. Det går ju inte att backa in i pensionärs livet. Jag kravlar mig fram mellan hyllorna i garderoben och när jag når bakväggen kör jag min träskalle in i den . Väggen sviktar fram och tillbaka och jag tar spjärn med fötterna , forcerar väggen och ett nytt ljus strömmar in. Jag har förlöst mig själv den 09 februari 2011. Det är dags att skriva min runa. Hello World again, denna gång blev det inga blöjor eller modersmjölk. Visserligen hade prostatan spökat så vi hade fått återuppleva ”läckageskydd”. Nu står man här och är tvungen att fylla sina dagar själv. Förut fyllde hästarna dagarna åt en. Resten av tiden drömde man om vad man skulle göra när pensionärs klockan slog och försvann in i matlagningens värld. Som om man någonsin skulle kunna klämma alla recepten i kokbokshyllan. Vid 10 års ålder 1955 hade den Franska kolonialmakten fåt stryk av Vietnamesiska bönder och Genève konferansen la grunden för mitt engagemang 15 år senare i De Förenade FNL-grupperna. Idag vid 67 års ålder; är media fylld av frihetsrörelsens agerande i Egypten och Nordafrika. En av de första politiska händelserna jag kommer ihåg var Suezkrisen alldeles innan så hade vårt hem fyllts av Ungernrevolten. Då vann Nasser och Suezkanalen nationaliserades. I dag vann civilsamhället med hjälp av de härskande militärerna över Mubarak. Vi har levt i samma tid, jag och Egyptierna , men våra stigar har inte möts och fram till i dag har min stig varit en stig som leder framåt. Stens Runa Han vandrade den breda stigen i 67 år. Nog slingrade den sig från Norr till Söder. Från rörtång till hästben. Till Kerstin , till Maria, till, till. Han reser denna sten som riktmärke. Något som alltid finns på nätet.

Författare: 

Livsblogar

Om livet och sånt.