Blogg för Sten Sandvall

Jag tillhör de glada fyrtiotalisterna. Förutom att vi är fruktansvärt glada och pigga och tydligen skall leva i all oändlighet till senare generationers förtvivlan, så tycks vi ha hur stora pensioner som helst. Något ekonomiskt geni har man tydligen inte varit. Hade man bara varit ekonomiskt normalfuntad så hade man inte satt en krona i någon form av pensionsfond.

En gång i tiden så var det en regementschef i Skåneland som tyckte han behövde en ordentlig tavla. Eftersom han var kavalrist så skulle det vara hästar och officerare. Självklart så fanns det en mängd tavlor med hästar och posserande officerare runt på regementen i Svearike. Han behövde något annorlunda. Något som inte prydde något annat regemente. Det fick bli nakna officerare som red  upp på stranden.

I efterdyningarna av stormen, Emil, tänkte jag mig en promenad ut till Öresund. Hade man varit bekvämm så hade jag hållt mig inomhus eller möjligtvis vandra över till Triangeln och Claes Olsson. Det är häftig att dra ned till havet när det råder busväder eller solsken, som sakt var så drar nu svansen av Emil fram över oss medans huvudet är över Åland.